Historien om JavaScript

För att utnyttja JavaScripts fulla potential är det mycket viktigt att förstå dess natur, historia och begränsningar.

Denna sektion förklarar för dig ursprunget till JavaScript och klientskript.

Nombas och ScriptEase

Omkring 1992 utvecklade företaget Nombas ett inbyggt skriptspråk kallat C-minus-minus (C-minus-minus, förkortat Cmm). Tanken bakom Cmm är enkel: Ett skriptspråk som är tillräckligt kraftfullt för att ersätta makrooperationer (macro) samtidigt som det behåller tillräcklig likhet med C (och C++) för att utvecklare snabbt ska kunna lära sig det. Detta skriptspråk är bundet till delad programvara kallad CEnvi, som för första gången visade utvecklarna kraften i detta språk.

Nombas ändrade slutligen namnet på Cmm till ScriptEase, eftersom den delen (mm) lät för negativ och bokstaven C var 'skrämmande'.

Nu har ScriptEase blivit den huvudsakliga drivkraften bakom Nombas produkter.

Netscape uppfunnade JavaScript

När Netscape Navigator började göra sig påmind, utvecklade Nombas en version av CEnvi som kunde integreras i webbsidor. Dessa tidiga experiment kallades Espresso Page (liknande en stark kopp kaffe), och de representerade det första klient-språket som användes på world wide web. Nombas hade inte en tanke på att deras idé skulle bli en viktig grundsten i world wide web.

Medan surfandet på internet blev allt mer populärt, ökade också behovet av klient-språk. På den tiden var de flesta internetanvändare fortfarande anslutna via 28.8 kbit/s modemin, även om webbsidor redan blev större och mer komplexa. Det som gjorde användarnas liv ännu svårare var att för att bara validera en enkel formulär, måste man genomföra flera interaktioner med servern. Tänk dig att en användare fyller i ett formulär, klickar på submit-knappen och väntar i 30 sekunder, bara för att se att de har glömt att fylla i ett nödvändigt fält.

Netscape, som var på teknologins främsta front, började allvarligt överväga att utveckla ett klient-språk för att lösa enkla behandlingsproblem.

Brendan Eich, som arbetade på Netscape vid den tiden, började utveckla ett skriptspråk kallat LiveScript för Netscape Navigator 2.0 som skulle släppas 1995. Målet var att använda det på både klient- och server-sidan (som ursprungligen skulle heta LiveWire). Netscape och Sun fullførde LiveScript snabbt.

När Netscape Navigator 2.0 skulle släppas officiellt, döpte Netscape om det till JavaScript, med målet att utnyttja Java som en modeord på internet. Netscapes satsning betalade sig tillbaka och JavaScript blev från och med ett nödvändigt komponent på internet.

三足鼎立

Eftersom JavaScript 1.0 var så framgångsrik, släppte Netscape version 1.1 i Netscape Navigator 3.0. Samtidigt beslutade Microsoft att gå in på webbläsarmarknaden och släppte IE 3.0 med en klon av JavaScript som kallades JScript (namngiven för att undvika potentiella licenskonflikter med Netscape). Microsofts viktiga steg in på webbläsarmarknaden, även om det gjorde dem mer kontroversiella, blev ett viktigt steg i utvecklingen av JavaScript-språket.

Efter att Microsoft kom in på marknaden fanns det tre olika versioner av JavaScript samtidigt: JavaScript i Netscape Navigator 3.0, JScript i IE och ScriptEase i CEnvi. Till skillnad från C och andra programmeringsspråk har JavaScript ingen standard för att enhetliggöra sin syntax eller egenskaper, och dessa tre olika versioner betonar detta problem. Med ökande oro inom industrin verkar standardiseringen av detta språk vara oundviklig.

Standardisering

1997 års JavaScript 1.1 presenterades som ett utkast till European Computer Manufacturers Association (ECMA). Teknisk kommitté 39 (TC39) utsågs att "standardisera syntaxen och semantiken för ett allmänt, plattformsoberoende och företagsneutrittigt skriptspråk" (http://www.ecma-international.org/memento/TC39.htm) Utvecklade av programmerare från företag som Netscape, Sun, Microsoft, Borland och andra som är intresserade av skriptprogrammering, formade TC39 ECMA-262, som definierar ett nytt skriptspråk kallat ECMAScript.

Under de kommande åren antog också Internationella standardiseringsorganet och Internationella elektricitetskommissionen (ISO/IEC) ECMAScript som standard (ISO/IEC-16262). Från och med den tiden började webbläsare anstränga sig (med olika grad av framgång och misslyckande) att använda ECMAScript som grund för JavaScript implementation.